Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höjda stämningen, hvari Fredman under intrycket af denna
omgifning finner sig försatt. Fredman är berusad, men
denna gång icke af Bacchi safter, utan af naturens
skönhet, och sin uppsluppenhet ger han pä humoristiskt sätt
luft uti det kostliga skämtet öfver Movitz, hvarmed
epistlen slutar.
Med det ironiska:
”Och att ingen skönhet sakna,
Steg nu Movitz opp,
Tog sin färgekopp m. m.”
går han öfver från naturskildringen till besagde
målarevirtuos. Det fattades blott att Movitz tager sin pensel för
att på duken framtrolla skönheten, det först sätter kronan
på den nyfödda dagens herrlighet.
Nu följer en beskrifning på Movitz’ tafla med ty
åtföljande kritik; ehuru kritiken icke afser det artistiska
utförandet, utan i stället föremålet för konstverket —
Berg-strömskan, Movitz* älskarinna — samt •konstnärens
uppfattning. Movitz, hvars virtuositet säkert icke räckte till
för att efter konstens reglor idealisera sin käresta, har
valt den ginare vägen att styra ut henne med allahanda
grannlåter, för att just genom utstyrseln gifva henne den
respektabilitet, som hon i verkligheten saknade. Det är
detta, som förefaller Fredman i så hög grad komiskt, och
sedan han hemtat sig från den första ironiska förvåningen
öfver att se Bergströmskan med bindmössa, bröstbukett,
girandoller, parasoll och mops på armen — en toilette,
som något påminner om Geskes som borgmästarinna i ”Den
politiske Kandestöber” — utbrister han i ett gapskratt vid
anblicken af schäferhatten och muschen i pannan. Icke
är han synnerligen fin i valet af de uttryck, med hvilka
han hedrar Bergströmskan (”Se den so’n i schäferhatt”); men
Movitz sjelf lugnas genom lofordet, att han excellent
skildrat Liljans madam på väfven. En sak kan dock icke
Fredman rätt förstå: hvarför sitter Bergströmskan med en
fogel uti handen? Movitz svarar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
