- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
66

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sten Vikings son. När Bele känner döden nalkas,
kallar han till sig sina söner och förmanar dem att hålla
fast vid hans gamle vän Thorsten och vid dennes son;
och när kort derpå Thorsten känner sig sjuk, bjuder
han Frithiof lämpa sig efter konungasönerna, och
före-skrifver, att hans grafhög skall läggas gent emot kung
Beles hög på andra sidan viken, så att de kunna ropa
till hvarandra om stundande händelser. Skalden åter
ordnar sin sång på det sätt, att han låter de gamle
samtidigt taga afsked af sina söner; och till de
förmaningar, sagan lägger i de förras mun, anknyter han i
kraftigt tilltalande form hela den visdomsskatt, som låg
samlad i Havamal och i förfädernas sedespråk.
Oehlen-schläger har i Hr oars saga likaledes användt
Hava-mals ord i de förmaningar, hvilka konungen gifver
Vidrik Vaulundsson vid dennes afresa; men konungens
långa uppradning af tänkespråk, fortgående utan afbrott,
verkar der nästan tröttande. Här äro lärdomarne
af-passade efter ynglingarnes olika skaplynnen, så att,
med det samma enformigheten häfves, läsaren vinner
nödig kännedom om de unge män, hvilka i det följande
skola handlande uppträda. Äfven de begge fäderna
äro med få, men raska drag tecknade. Denna romans
har alltid, och det med rätta, varit högt uppskattad.
Och dertill har bidragit så väl den sköna poetiska
in-klädningen af denna de gamles sinnrika lefnadsvishet,
som ock den använda metern, hvilken med sina
kraftiga taktslag synes enkom skapad för den gnomiska
poesiens uråldriga allvar t).

*) Vid versen:

~För mycket vett fick ingen, hur vis han het;

Men litet nog vet mången, som intet vet” —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/2/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free