Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon ser dottren ”tyna dag från dag allt mer” och
skalden tillägger:
”Fanny, mera själ, än kropp,
Såg åt himlen opp/
Denna sång anföres af en kritiker såsom bevis derpå,
att Franzéns sötma ofta urartar. Orvar Odd yttrar i
”Grupper och Personager” ’):
”Tagom till exempel det lilla poemet: ”Blommorna”!
Det är en liten tös, som, efter att hela dagen hafva
sprungit sig trött kring ängen, påminnes af sin förståndiga
moder om att gå till sängs; men den lilla Fanny står vid
fönstret och ser på stjernorna, ”skyns blommor”; modern
ber henne på det ömmaste vara nöjd med dem, som jorden
har, men det är som att tala för döfva öron.
”Fanny mot en evig vår
smålog med en tår:
”Tusenskönor blinka
i det mörka blå,’
och dit upp mig vinka
bland de englar små:
Mamma! om jag saknas här,
gråt ej! jag är der.
o. s. v.”
Utan tvifvel har mången känslig varelse rätt
hjert-ligt rörts till tårar af detta lilla poem, men kritiken, —
oh, den hårdhjertade litterära kritiken! — kan svårligen
annat, än på det bestämdaste tillbakavisa hela detta pjunk
om små barnungar, som ”med tårar småle mot en evig
vår uppe bland stjernorna”. Och detta är tyvärr ingalunda
*) Sid. 64—65.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
