Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synta, men derföre icke alltid att anse som fel. Med
rätta säger Rudolph Gottschall, att de flesta
katachre-ser bero på en djerfväre idéassociation, hvilken den
upprörda fantasin med glädje följer; de äro fantasiens
elisioner, för den djerfväre poetiska stilen lika
oumbärliga som de grammatiska och syntaktiska *). Felaktiga
äro de blott, när bilderna förstöra och upphäfva
hvarandra, utan att detta af en häftigt upprörd stämning
är motiveradt, och af denna art synes oss katachresen
i ofvanstående strof vara.
Mot strofen
rHan tänkte: gult är Frejas hår,
Ett kornland, som för vinden går;
Från det kan jag ej Ingborgs skilja,
Ett nät af guld kring ros och lilja.”
anmärkte Heiberg, att det är ett rent nonsens, ty för
att skilja ett kornland från ett nät behöfver man icke
vara stark i distinktioner2). Men skalden talar här
blott om svårigheten att kunna skilja Ingeborgs hår
från Frejas, och enär han förut sagt, att den senares
liknar ett af vinden vaggadt kornland, behöfver han
icke upprepa detsamma om Ingeborgs, utan visar oss
genom en ny bild hur detta korngula hår böljar kring
hals och kinder. Båda dessa bilder äro af det slag
som vi ofvan karakteriserat.
”Jag vet ett silke, der det hoppar
Ljusalfer två med rosenknoppar.”
*) Gottschall. Poetik. Breslau 18.58 s. 193.
2) Heiberg. s. o. s. 28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
