- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 3 /
108

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med en Epilog, så öfVerraskade han nu de församlade
genom de vackra inledningsord, med hvilka han
besvarade promotors begäran om promotionsrättighet.

De nio åren hade dock förändrat mycket. Yid
tiden för afslutandet af Frithiofs-sagan hade Tegnér
hemsökts af en sjukdom, som angrep både kropp och
själ. Den ”mjeltsjuke svartalf”, som rufvade på
bottnen af hans sinne, hade rest sitt hufvud upp, och om
han än efter en hårdnackad kamp lyckades att för
tillfället betvinga den, kunde han dock aldrig göra
sig fullkomligt till herre öfver denne hemske fiende.

Stolt och segerviss som den Belvederiske Apollo
stod år 1820 Epilogens skald, med klar högburen
panna och blicken lågande af snillets eld, ej mindre
än af Febi harm mot mörkrets magter. Han talade
till de unge om kraft och klarhet,. dessa hans egen
sångmös utmärkande egenskaper, och han falde domen
öfver de rigtningar inom vår vitterhet, hvilka
ringaktade dessa egenskaper. Nu åter lägrade sig en lätt
sky öfver den fårade pannan, och en tillbakaträngd
tår gömde sig i ögonvrån. Han var icke längre den
lifs-kraftige mannen, som förhoppningsfullt skådar framåt,
han var den i lifvets kamp sårade, blödande, som helst
rigtar blicken åt det, som varit. Det hvilar ett mildt,
ett förande vemod öfver denna tjusande Prolog.
Inledningen egnar skalden åt de minnen och tankar, som
trängde sig på honom vid återseendet af skådeplatsen
för hans ungdoms och första mannaålders verksamhet
och idrotter; derefter kastar han en blick på den forna
kamratkretsen, och när han der upptäcker en tom plats,
gifver han luft åt sitt ädla hjertas saknad i den enkla,
sköna minnesrunan öfver Anders Liäbeck, hvilken en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/3/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free