- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 3 /
141

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom öppnats. Han skrifver: "Min privatlycka går
ej illa. Åtminstone ej så länge en flicka, i
fullkomlighet vida öfver allt hvad jag sett, och med 80,000
daler silfvermynt, vet ingenting ädlare och värdigare
att ega än mig — gör mig en förklaring — suckar,
att jag finner hennes själ otillräcklig, ej nog öm, stark
och hög — menar, att hon hittills varit förvillad af
smicker och hyckleri, men att jag kunde upphöja och
förädla henne — beundrar mig såsom det största hon
vet! Detta min vän är en hel roman. Kom att få
höra den — höra, att jag, under tio scener af beun- ^
dran och ömhet, just håller på att uppoffra henne för ’
en annan, fattig, flicka, på tolf år. Ty hon" (den rika
och icke den tolfåriga) "har alla verldens
fullkomligheter, det gudomligaste vett, allt, — men förutan en
viss djuphet och höjd i själen, en viss himmelsk,
sympatiserande kraft, originalhet!" Detta bref är för
Thorild synnerligen karakteristiskt. Man kan
anförtro en vän att man älskar; man kan anförtro honom,
att denna kärlek är besvarad; men det skall vara en
Thorild, som skall kunna med skrytsamt välbehag
utmåla huru högt en qvinna älskar honom, under det
han sjelf tvekar om han* skall värdigas besvara denna
kärlek, på grund af hennes bristande själsdjup och
"originalhet!" Och så tillägget, att han under tio
scener af beundran och ömhet (naturligtvis å hennes sida)
vill uppoffra henne för en tolf års flicka! Kände man
icke Thopilds gränslösa fåfänga, och skymtade det icke
tydligen fram, att han här ville imponera på den
honom förgudande vännen, skulle man tro sig hafva rätt
att af detta bref draga för hans hjerta ganska
förklenande slutsatser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/3/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free