Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Filmens suggestiva faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilket hem, skola och samhälle söka utbilda det uppväxande
släktet till dugliga medborgare.
Som ett genomsnittligt exempel på en kriminalfilm kan ett
filmdrama tjäna, som gavs på Odéon i Stockholm under
namn av »Dubbelgångaren». Sv. D. återgav d. 12/9 1916
innehållet sålunda: »En slipad tjuv uppträder däri som en
elegant man i den amerikanska societeten och lyckas föröva
en mängd stölder. För att kunna bevisa sitt alibi, har han
engagerat en skådespelare, som är förvillande lik honom.
Medan mästertjuven plundrar juvelskrinen i sovrummen,
uppträder skådespelaren i salongen. Till slut blir boven dock fast.»
Intrigen är ju fyndig nog, och händelsen kan mycket väl
tänkas ha ägt rum i verkligheten. Men allt detta berättigar
knappast detta filmdramas tillkomst, lika litet som det finnes
något tvingande skäl för att berätta eller i bild framställa
allt, som tilldrager sig i verkligheten. [1] Om någon invänder:
ja, men biodramat är ett adekvat uttryck för livet, sådant
det leves, och detta liv har ju också sina skuggsidor, så är
detta mycket riktigt, men är det också verkligen ett skäl
för att göra det till uppgift för en hel industri att hämta
stoffet ur de grumliga livskällor, vari lägre instinkter släcka
sin törst? Ovannämnda film var ett bovdrama av det rätt
vanliga slaget. Visserligen blir boven fast, men det mondäna
nöjesliv, som han njuter under mellanakterna mellan sina
bovstreck, kastar dock över hans tillvaro ett falskt skimmer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
