Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den dramatiska filmen som konstart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än skådebanans, de erhålla blott ett liv av fullständigt annan art;:
de bli med ett ord fantastiska. Men det fantastiska är icke någon
motsats till det levande livet, det är blott en ny aspekt av detta:
ett liv utan egenskap av väsende, utan öden, utan grund, utan
motiv; ett liv, varmed våra själars innersta icke vill, ej heller kan
bliva identiskt, och om det även — ofta — längtar efter detta liv,
så är denna längtan blott en längtan efter en främmande oändlighet,
efter något fjärran avlägset, något oupphinnligt. Biografens värld
är ett liv utan bakgrund och perspektiv, utan åtskillnad mellan
värden och egenskaper. Ty blott egenskapen av väsenhet kan giva
tingen öde och tyngd, ljus och lätthet: det är ett liv utan mått och
ordning, utan väsen och värde; ett liv utan själ. ett liv blott på
ytan. . . .
Då den logiska nödvändighet, som skapar handlingen i
teaterdramat, ej är för handen i biografdramat, så givs ingen kausalitet,
som förbinder dess olika scener med varandra: Lukacs formulerar
därför biografens världsåskådning med orden: »allt är möjligt», och
han säger: Emedan dess teknik i varje enskilt moment uttrycker
detta moments absoluta (om även empiriska) verklighet, blir
giltigheten av »möjlighet» såsom en motsättning till »verklighet» upphävd,
båda kategorierna bli likställda med varandra, de bli en identitet.
Allt är sant och verkligt, allt är lika sant och lika verkligt, det är
vad biografens bildserie lär oss.
Så uppstår, heter det vidare i Lukács’ framställning, hos biografen
en ny, homogen och harmonisk, enhetlig och omväxlingsrik värld,
mot vilken i diktningens och livets världar sagan och drömmen
närmast svara: större intryck av liv utan en inre tredje dimension;
suggestiv anknytning genom blott ett yttre händelseförlopp; sträng
naturbunden verklighet och yttre fantastik; det opatetiska,
vardagliga livets förskönande. På biografen låter allt, som romantiken
förgäves hoppades av teatern, förverkliga sig: uppdrivandet av
gestalternas rörlighet till det yttersta, bakgrundens, naturens och
interiörens, växternas och djurens fullständiga levandegörande; men
ett liv, som på intet sätt är bundet vid det vanliga livets innehåll
och gränser.
Det torde helt visst vara den av Lukács’ antydda
fantastiken, som ger filmdramat en väsentlig del av dess
tjusningskraft. Den förut citerade Pordes understryker även filmens
överlägsna tekniska hjälpmedel, när det gäller att framställa
det avsiktligt fantastiska såsom vid ockulta dramer, feerier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
