Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 47 —
bildlig omskrifning. Det är det enklaste möjliga
sätt att omtala en hvardaglig sannsaga, som vi
icke mycket fästa oss vid, när vi se den i det
verkliga lifvet, därför att där de olika kapitlen
falla så i sär för oss, att vi till hälften hafva
glömt det ena, när vi läsa det andra, och vi
sällan få dem så sammanträngda i en vy som
vi hafva dem här i dikten. I sin roman »I
hafsbandet» har Strindberg lämnat en exposé af
naturvetenskapliga fakta, hvars mycket stora
poetiska kraft tydligen ligger i den vida öfverblicken
ut öfver utvecklingsskedena och ej i något
poetiskt beslöjande af i och för sig prosaiska ting.
Bilden skall i själfva verket alltid vika, men
icke nödvändigt till ordet, utan endast så, att
den upphör att vara bild, eller, om man så vill,
att den såsom bild blir fullt genomskinlig.
Schiller$ har i sina »Briefe iuber die ästhetische
Erziehung » markerat det nya kulturstadium, hvari
bilden genomskådas och ej tages barbariskt efter
orden utan förstås som bild, och skenet fattas
såsom sken och följaktligen icke längre
bedrager; hvilket vi ju också kunna uttrycka så,
att vi på detta stadium gjort oss fria från det
bildliga i bilden och endast behållit det
verklighetsbetecknande i den, alltså att den icke
längre är bildlig omskrifning annat än till
formen.
Det är det vanliga, att en viss öfvertro
vidhäftar bilden eller symbolen, ett oäkta skimmer,
som snart försvinner och lämnar efter sig
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
