- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
126

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samhällsklasserna. Man ville inte heller längre underkasta sig
kyrkans yttre ordningar. Den allmänna gudstjänsten öfvergafs
och ersattes af de enskilda andaktsstunderna efter tidens smak;
nattvardens bruk försummades. De höges föredöme kunde ej
helt och hållet undgå att inverka på de bredare samhällslagren
i städerna och på landet, bland hvilka de nya lärorna äfven
spredos i tidningsuppsatser och talrika skrifter. Äfven en del
präster, särskildt de som tjänstgjorde vid liofvet, rycktes med
och måste taga intryck af den friare ton, som rådde i de
kretsar, i hvilka de voro vana att röra sig. Det var inte längre
ortodoxiens hårklyfverier, hvarmed dessa predikanter underhöllo
sina åhörare, än mindre hade de att bjuda dem någon af
pietismen värmd lifvets kristendom i sina prediknirigar. Där
hördes väl ordas vidt och bredt om dygd och moral, men föga
af kristendom fanns i dessa föredrag. De kristna lärorna
ut-mustades, och hvad som felade i djup, sökte man, så godt man
kunde, ersätta med ett förklädande ordprål och tomma fraser.
Mot ett sådant förfiackadt predikosätt inlade också
prästeståndet, såsom vi skola få se, en kraftig gensaga.

Mot den kring sig gripande otron sökte väl prästerskapet
de som inte själfva tagit intryck däraf — göra motstånd.
Det ifrade däremot i predikningar, afhandlingar och kerdabref.
Äfven hofvet drabbades ofta af dess straffdomar. Är 1751 höll
biskop Browallius på hofvet en predikan andra söndagen i
advent, däri han vänder sig till sina åhörare med den
förmaningen: »Ytterst, mina käraste, flyn de bespottare och hafven
ingen gemenskap med dem, ett olyckligt släkte, hvars hela lif
och andedräkt består uti fiendskap emot gudsfruktan, dygd och
människosläktets välfärd». Han klagar öfver, huru grundlig
lärdom börjar föraktas, och »en roande kvickhet spelar mästare.
Däraf kommer opp fritänkeri och all galenskap, hvilket allt
slutar med barbari igen» 1). Mot fritänkeriet tog vid samma tid
prosten Jakob Serenius till orda i en afhandling kallad: »Kri-

stendomens styrka af hedningarnas och särdeles af Flavii Josefi
omdömen om Christo» 2). Biskop Samuel Troilius i Vesterås
varnade sitt stifts prästerskap i ett herdabref 1758 för
fritänkeriet. Af detta bref framgår, att smittan gripit vida omkring sig
äfven bland prästerskapet. Han klagar nämligen öfver bristande

J) Predikan finnes tryckt, 2) Utkom 1752. Se sid. 153 S.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free