Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocli döcl för oss på sitt kors, samt vår rättfärdiggörelse genom
tama, som på samma försoning sig grundar. Håren må resas
på iiufvudet och hjärtat blöda i lifvet på den, som hörer alla
de hädelser och försmädelser, som den mannen i det korta
utdraget af hans skrifter, som nu blef uppläst, har utgjutit öfver
detta Guds dju’a nådeverk med oss i Kristo». Afven vår
församling hade blifvit anstucken af en sådan villfarelse, och preses
ser däri frukten af den fria ande, »som nu ropar och skriker
öfver samvetstvång, när man vill lägga några band på honom
till att hålla honom i tygeln». Slutligen uppmanades
prästerskapet att i enlighet med det k. brefvets föreskrift söka
vederlägga ifrågavarande villfarelser såväl i predikningar som i
enskilda samtal, hvilket dock borde ske med beskedlighet och
försiktighet, eljest kunde man mer förvärra än uppbygga och
förbättra. — Prästerskapet betygade slutligen sin afsky för
Dippels lära J).
Den förut nämnde kyrkoherden Erik Tollstadius i
Skeppsholmen hade en tid bortåt utpekats såsom den dippelska
rörelsens hufvudman i Stockholm. Redan innan stadens
konsistorium inhändigat det nyss nämnda k. brefvet, hade kyrkoherde
Schröder, då man vid ett tillfälle öfverlade om »det dippelska
oväsendet, som dagligen tillväxer», påmint om. att konsistorium
borde låta., inkalla nämnde prästman, enär ett rykte gick, att
han skulle hafva tycke för Dippels skrifter, hvarigenom de
vilseförda ännu mer styrktes i sina falska meningar 2). Så skedde.
D. 22 Maj 1728 var Tollstadius uppkallad. Denne var
emellertid icke villig att ingå på något svaromål, då preses önskade
upplysning om hans förhållande till dippelianismen, utan önskade
först och främst få veta sin angifvare. Han lät ej heller
öfver-tyga sig af preses förklaring, att här endast vore fråga om en
förtrolig konferens. En sådan borde, menade Tollstadius,
anställas privatim och ej i konsistorium. För öfrigt förklarade
han sig hvarken vilja vara Dippels försvarare eller domare.
Han ägde ej tillräcklig insikt i dennes skrifter för att kunna
fälla dom öfver dem. Oaktadt Schröder framhöll, att han borde
»fägna sig däröfver, att han nu har tillfälle att förklara sig», var
Tollstadius obeveklig och nekade envist att ingå på några
förklaringar samt menade sig äga ett godt samvetes vittnesbörd.
) Koris. prot. d. IG Okt. 1728. 2) Kons. prot. d. 12 Maj 1728.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
