- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
viii

(1878) [MARC] Author: Bengt Lidner With: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Lidner. Lefnadsteckning. Af Fredrik Sander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VIII

då ett gladt samqväm vinkade honom. Vid åtskilliga
tillfällen fick han i uppdrag att skrifva verser, och ett
sådant uppdrag gaf honom anledning att behandla ett ämne,
hvarpå Spastaras blifvande skald fick göra en
anmärkningsvärd lärospån. Detta inträffade, då en ung kornett
Trolle tillsammans med tvänne systrar och en moster
genom vådlig händelse omkommit under en lustfärd på
vattnet. Oaktadt allt det omogna i den lilla
korapositionen, röjer sig dock deruti en fantasi, hvars vingar
börja visa sin kraft att lyfta tanken osh känslan till högre
flygt. Det torde icke vara olämpligt att här införa en
strof sådan som denna:

Du svarta olyckssjö, livar dina vågor svalla,

Der höras hemska rop och gråt och qval och tjut!

Dock, skall du trifvas mer? Nej, himlen må befalla,

Att du i denna stund för evigt torkar ut!

Ej någon enda svan i dig må fåror plöja,

Ej någon silfverflock i dina rymder dröja,

Ej någon stråle mer af solens morgonrand!

Du luftens muntra hop, jag ber att du dig hastar

Från denna ö, från denna strand!
Här ljunge rofdjur blott med ufvar, ugglor, gastar!

Men ack, hvem irrar mig?
Blif, turturdufva, qvar, som ömma suckar andas,

Och vet, att just med dig
Sku mina luteslag och mina tårar blandas !
Här må du kuttra ömt och sjunga sorg och qval!
Ack, öfvergif mig ej, när solen klart upprinner -
Men när i hafvets famn hon vid sin nedgång brinner,

Då qvittre skogens näktergal!

Atterbom berättar, att »den, som hade bestält
poemet och skulle afhemta det på utsatt dag, fann Lidner
i ett aflångt rum, der i hvardera ändan stod ett bord,
med en butelj och ett glas derofvanpå: mellan borden
vandrade skalden oupphörligt fram och tillbaka, grät,
författade, deklamerade med hög röst, och tog sig imellanåt
en styrkedryck från det bord, som stod honom närmast.
Slikt - tillägger berättaren - flög bland studenterna
från mun till mun, och var för de fleste ett ännu
kraftigare bevis än sjelfva verserna på hans poetiska
kallelse».

Samtidigt härmed, eller våren 1775, författade
Lidner ett ode öfver den då inträffade magisterpromotionen.
Det ådagalägger med hvilken lätthet och ledighet den
unge diktaren redan då behandlade språket och versen.
Samma år om hösten anlände till Lunds universitet hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:38:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lidner/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free