Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Lidner. Lefnadsteckning. Af Fredrik Sander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skedde; gästerna kommo och värden mottog dem, varande
vid det älskvärdaste lynne.
Men om Creutz kunde skämta öfver och förlåta
sådana upptåg, som det nyss nämda, och mycket annat som
gjorde honom förtret och bekymmer för Lidners skull, så
hade har svårare att ursäkta det sätt, hvarpå denne
använde de handskrifter, dem ministern till genomläsning
eller renskrifning anförtrott honom. Creutz beskylde
honom för att hafva undansnillat manuskriptet till ett poem
»De hesperiska trägårdarne», och vid sin återkomst till
fäderneslandet skall han uti Lidners då utgifna arbeten
hafva igenfunnit flere verser, som voro plundrade ur hans
egna dikter. Möjligt är, att Lidners sångmö obehörigt
tillegnat sig ett och annat, som hon tyckt om såsom
passande i stycke för sig; möjligt kan ock vara, att de
förmenta plundringarna endast voro ofrivilliga reminiscenser.
Huru härmed rätteligen förhåller sig, är svårt att afgöra;
men det veta vi, att Lidner, i huru poetiska
omständigheter han för öfrigt städse befann sig, på det literära
fältet åtminstone icke var den, som behöfde låna. Mycket
tvifvel underkastad är endast eganderätten till
fragmentet af operan »Rustan,» hvartill manuskriptet skall hafva
egt Lidners) namn och handstil. Inre kriterier häntyda
på Creutz såsom författare, men förneka väl icke heller
Lidner. Då man icke kan undgå att anmärka, hurusom
åtskilliga ställen i »Rustan» återfinnas i »Medea,» gifver också
detta vid handen den förklaringsgrund, att Lidner
möjligen öfvergifvit fortsättningen af det förra arbetet och
derur öfverflyttat vissa användbara stycken till det senare.
Det är redan antydt, huru den menniskovänlige och
fridsamme Creutz hade många grundade anledningar till
missnöje med sin handsekreterare: han klagade för
konungen, och Lidner blef heinkallad förr än ämnadt varit.
Utblottad återkom denne till fäderneslandet 1782 och
lemnades åt sitt öde af den höge beskyddaren, hvars
förhoppningar han gäckat.
För att finna sin utkomst antog han någon tid
kondition hos en baron Akerhjelm på Margretelund, oaktadt
han hade den största vedervilja för en informators kall.
Sitt tillstånd vid denna tid skildrar han uti ett »Bref i
Werthers stil,» hvaruti det bland annat heter: »Jag är nu
en imbécile.» Margretelund är ett englars hem. Naturen
ler och menniskorna grina. Nåder till höger och venster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
