Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Lidner. Lefnadsteckning. Af Fredrik Sander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVI
att rymma ut på landsbygden till någon bondgård, att der
fullborda åskilliga arbeten, hvilka han samtidigt hade för
händer. Prenumerationssedlar utfärdades i förväg; men
de hade ingen åtgång, hvarför skalden nu började klaga
Öfver brist på uppmuntran från allmänhetens sida.
Lidner saknade icke förnäma gynnare, hvilka han
också ofta anropade om rekommendationer och understöd.
Till statssekreteraren Schröderheim och hans snillrika fru
vände han sig med qvicka och skämtsamma epistlar, i hvilka
artigheterna antyda en fransman. Flitigt uppvaktades äfven
statssekreteraren Zibet och dåvarande kanslirådet Nils von
Rosenstein, hvilken senare, ehuru sjelf icke skald, var en
föreningslänk mellan de samtida skalderne och för Lidner
ofta en förspråkare hos konungen. Bland de närmaste
bekantskaperna och umgängesvännerna voro visserligen
många, som gjorde honom goda tjenster, såsom majorerne
Möller svär d och Nordforss m. fl.; andre bland dem voro
dock endast i tillfälle att trösta eller bjuda på ett glas. Men
den, som under dessa år kanske verksammast sökte hjelpa
honom, var en fru 1’Estrade, hvilken han alltid kallade
sin »andra moder», och hvars välgörande godhet han alltid
tacksamt erkände. I hennes gästfria hus hade han icke
blott en tillflykt under de mest brydsamma förhållanden,
utan äfven tillfälle till ädlare nöjen bland en lefnadsfrisk
ungdom. Fru l’Estrade uppmanade honom framför allt
att fullborda skaldestycket »Yttersta domen», som blifvit
påbörjadt under vistelsen på Margretelund, och hvarom
ryktet redan berättade sällsamma saker. I trädgården
till hennes boningshus på Södermalm fans ett lusthus, som
en tid blef ett tempel för Lidners sångmö: der lemnade
man honom ostörd då han ville dikta. Men en dag, då
skalden längre än vanligt blef osynlig och man gick att
söka honom, var han försvunnen. Under tiden satt han
på ett närbeläget schweitzeri, klingade med några muntra
bröder och skrattade såsom den sorgfriaste varelse i
verlden. Han hade under arbetet icke erfarit någon inspiration,
men så mycket starkare begär efter spirituösa, hvarför
han helt obemärkt klättrat öfver planket och smugit sig bort.
Från den stunden sökte fru 1’Estrade hålla ett vaksamt
öga på honom; men då Lidner märkte sig vara bevakad,
fann han för godt att återtaga friheten. Sålunda blef
arbetet på detta märkvärdiga skaldestycke ofta afbrutet,
äfvensom manuskriptet tid efter annan undergick föran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
