Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Lidner. Lefnadsteckning. Af Fredrik Sander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIt
dringar. »Orsaken hvarför det så länge dröjt med nämda
poem - skrifver Lidner vid ett tillfälle - är ingen
annan än mitt oroliga sinne, dagliga omsorger och harm.
Derför vet:
Det hända kan att hela natten
Jag rimmat har och druckit vatten;
Om qvälln mitt verk jag genomser
Och harmsen det på Spiseln hafver,
Då pigan, som skall elda, ler
Och bränner vers i brist på näfver.»
Under vintern 1786-1787 började Lidner blifva sjuklig
så att han ofta icke kunde gå ut och ännu mindre var i stånd
att sörja för sitt uppehälle. »Den omvände och beskedlige
sonen» plägade då skrifva små biljetter till »sin andra
moder», hvilken hade den godheten att skicka mat till
»sin stackars gosse». Sålunda skrifver han uti en sådan:
»Just min nådiga, min ömmaste mor, just då jag här dyster
och rysande sitter och skrifver ett oratorium om Jerusalems
förstöring och med fasa afmålar, huru en mor, af hunger
drifven, dödar och uppäter sitt eget barn,
Då låter du en gädda döda
Och ömsint sörjer för min föda. -
Det är mot vår missgerningsbalk,
Om jag ur kyrkan stjäl en kalk
Och åt en jude prompt försäljer.
Att bära jern jag ej förmår,
Med vers blir tommare hvart år
I både hjerta och buteljer.
Jerusalem, du helga stad,
Hur ofta har jag trott, att med din borg jag ramlat!
Men strax jag mina minnen samlat,
När jag fått mat af fru l’Estrade.»
.Ju närmare man gör sig reda för Lidners yttre och
inre tillstånd, desto säkrare finner man en förklaring öfver
karakteren af hans diktverk, som under olika förhållanden
sågo dagsljuset. Imellertid synes den orolige skalden
under detta skifte af hårda pröfningar hafva kommit till större
besinning och eftertanke af sin belägenhet. Då han under
försommaren 1787 drack brunn å Djurgården, författade
han den vackra bön, hvaruti den både lekamligen och
andligen sjuke i de renaste toner anropar naturens och
nådens Gud om helsa och läkedom för sina sår. Men mer
och mer stadgades hos honom till beslut en länge närd
tanke att öfvergifva fäderneslandet och söka sin utkomst
i någon främmande vrå af verlden. Plan började redan
Lidner. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
