Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Lidner. Lefnadsteckning. Af Fredrik Sander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIII
och två år derefter fick han underrättelse om hennes
död. När han första gången hos en kapten Torck
träffade mig, igenkände han mig strax för densamma, som
han sett i syne, och var förvissad, att jag skulle tillhöra
honom.»
Så förblandade Lidner dikt och verklighet, och hans
fästmö trodde hans ord: icke underligt då, att hon med
sådan tillförsigt gick sitt ödes fullbordan till mötes.
Men att den nyss anförda berättelsen icke, såsom man
förut trott, helt och hållet var ett foster af skaldens
fantasi, kan med någorlunda säkerhet antagas; han synes
under sitt vistande i Tyskland hafva haft någon
kärleksförbindelse, fastän det är ovisst, huru allvarsam. I ett
af sina bref har han omtalat en »Emilie», hvilken han
»svurit en evig trohet». Härmed kan äfven sammanställas
ett yttrande i ett annat bref till majorskan Möllersvärd:
»Hvad vill ni i Tyskland? frågar ers nåd. Tre gånger
bugar jag mig till jorden och svarar allra ödmjukast:
Jag vill gifta mig! Oaktadt jag nyss blifvit så stadig som
den katolske presten och så belefvad sorn den hernhutiske,
oaktadt allt, min nådigaste, kunna dock innan dess mina
saker aldrig blifva reglerade. I förtroende, ers nåd, i
hela vida verlden finnes ej ett hjerta så oändligen skapadt
för kärlek som mitt; och ingen yngling -. än en gång
bugar jag mig tre gånger till jorden och svär - ingen
yngling kan på ett visst sätt göra en känslofull flicka
så lycklig som ers nåds ödmjuke tjenare. Ån i Sverge
då, säger ers nåd?
Ack, hvilken öken,
Då der jag i min framtid ser!
Hvar fins en enka eller fröken,
Och den mamsell, jag ber, jag ber, -.
Hvar äro de, som skulle gifva
Sitt hjerta bort vid lyrans ljud?
Nej, jag vill ej beundrad blifva,
Men älskad - hvilken himmel, Gud!»
Imellertid behöfde han numera icke gå öfver ån efter
vatten, sorn ordspråket säger. Men fästmöns slägtingar
lade hinder i vägen för hennes giftermål, och först efter
särskildt utverkad befallning från konsistorium fick
lysning utfärdas. Brudens hemgift var ringa och snart
medtagen; men sitt löfte att dela den älskade skaldens öden
i lust och nöd var hon trogen intill döden. För hans
skull försakade hon slägt, ungdomsvänner och födelsebygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
