- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
xxix

(1878) [MARC] Author: Bengt Lidner With: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Lidner. Lefnadsteckning. Af Fredrik Sander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XXIX

gen något framåtlutad, vårdslös i sin klädsel och i sitt
sätt; var tämligen lång och mager; hade annars ganska
välbildade anletsdrag, ehuru den krokiga örnnäsan var
tilltagen i stort, och blicken matt och slö såsom hos en
sömnig. Men då en liflig tanke eller känsla fattade hans
själ, höjde han sitt hufvud och en sällsam eld flammade
plötsligt upp i hans öga.

Några af hans biografer hafva påstått, att han var
mindre nogräknad med andras tillhörigheter och lika svag
i sina begrepp om rätt och orätt, om dygd och last, som
svag för de begärelser, hvilka bäddade honom en
förtidig graf; men dessa beskyllningar äro utan tvifvel
öfverdrifna, och man måste med bestämdhet erinra, att de
mestadels grunda sig på obestyrkta berättelser eller röra
smärre förseelser, som snarare kunna hänföras under
rubriken pojkstreck. Man behöfver icke af
misstänksamheten låna en dyrk för att komma in i detta hjertas
lönrum och förklara denna sjelfförstörande karakter:
nyckeln dertill är icke svår att finna, och alla tiders
erfarenhet kan framställa motbilder till en sådan svag och
viljelös natur, som den olycklige skaldens.

Hans lefnadslampa började flämta allt mattare och
mattare; men före utslocknandet uppflammade
skaldelågan ännu en gång och kastade ett darrande, ömsom blekt
och ömsom blodrödt sken öfver en sorglig tafla ur
verkligheten, icke utan drag som påminna om hans
lyckligaste skapelser. Det tillstånd af öfverretning, hvartill han
uppjagat sin känsla och sin inbillning, hade öfvergått till
slapphet; då han nu företog sig att dikta poemet De
galne., hvaruti han ville teckna menniskan i det
förfärligaste öde som kan träffa henne, eller det att blifva
vansinnig och inspärrad i ett dårhus, då vittnade redan
sjelfva uppslaget om en krampaktig ansträngning, som
plägar föregå kraftens slutliga förlamande:

Hvad är det för en röst, som ryter:
Tag lyran och min afgrund känn!
Förtviflan ur sin kula bryter,
Och raseriet följer den.

För öfrigt utkastade han ännu mången plan till
arbeten, hvilka likväl, förklarligt nog, aldrig blefvo utförda.
Brödbekymren lemnade icke hans själ den ledighet och
frihet, hvarförutan konstens idkare sällan kan genomföra
något större verk; och dessutom voro krafterna numera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:17:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lidner/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free