Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Lidner. Lefnadsteckning. Af Fredrik Sander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVIII
Men om sättet för hushållningen kan anföras följande
anekdot. Skalden låtsade stundom förakta jordiska
egodelar, och för att visa det, lät han, då konungen
genom Zibet en gång tillstält honom en icke obetydlig
summa i silfvermynt, i sin kammare uppföra ett par
skottkärror mull, som utstjelptes i en vrå. och i denna
jordhög nedmyllade han alla penningarne, sägande: »mull
som mull! den blanka må ligga bland den svarta.» Och
så blef fattigdomen skattgräfvare, och-sedan slösare. Från
trovärdigt håll har man försäkrat, att äfven den tillgifna
makan skall hafva varit »en stackars misshushållerska».
Lidner hade en synnerlig vurm att åka; stundom
kunde han stiga upp i en hyrvagn och låta köra sig inom
eller utom staden så långt den klena kassan medgaf,
hvarefter han icke sällan till fots återvände hem. En afton
kom kan genomvåt och ruskig från sin aflägsna bostad
på Norr till Thorild, som bodde på Söder. Denne gaf
honom en torr skjorta och trakterade honom med något
kallmat samt lät efterskicka öl och bränvin, väl vetande
hvilken gäst han hade att undfägna. Lidner blef
häröfver högst förtjust, och började förpläga sig; men
plötsligt utbrast han: »Låna mig nu pengar, ty hustru och
barn svälta ihjel, under det jag fullbordar ett verk, som
skall göra min ära och lycka.» Thorild svarade: »Min
kassa består blott af fyra plåtar; mer än hälften kan du
ej billigtvis begära»; och han tillade: »olycklig du, om du
icke har dem med dig hem till din hustru!». Imellertid
mörknade molnen mer och mer och nya störtskurar voro
i antågande; men Lidner, nu redan halfrusig, satt qvar i
rö och började improvisera ändlösa verser. På Thorilds
uppmaning att skyndsamt begifva sig hem, om han icke
åter ville blifva genomvåt, svarade han blott: »Åh, det
betyder ingenting; jag åker.» Och då händelsevis en
hyrvagn stannat utanför huset, ackorderade Thorild med
kusken om betalningen; men då Lidner anländt till sin
port, frågade han: »Hvad var ackordet för skjutsen?» -
»En plåt!» - »Godt!» sade Lidner: »kör då ett stycke
till, så att det blir jemt två!»
Sådana och andra besynnerligheter hos denne skald
styrkte många i den tron, att han var rubbad till sina
sinnen: i allmänhet vittnade ock hans uppträdande, huru
föga han kunde finna sig i lifvets olika förhållanden.
Hans utseende liknade en drömmares, Han gick vanli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
