Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spastaras död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spastaras död.
The maids shall seek thee on the
heath, but they will not find thee.
Thou shalt come at times to their
dreams, and settle peace in their souls.
OSSIAN.
På Nova Semblas fjäll, i Cejlons brända dalar,
Hvar helst en usling fins, är han min vän, min bror:
Då jag hans öde hör, med tårar jag betalar
Den skatt jag skyldig är, natur! dig allas mor!
Nej, himmel! icke jag ditt delningssätt anklagar.
På blomman af min vår du hagelskurar sändt:
Men om jag tälja fått en mängd af sälla dagar,
Att jag ett hjerta har, jag kanske än ej känt.
Bland ödens ebb och flod min lefnads julle kastas,
Af svaga hoppet styrs, med plågor öfverlastas:
Jag ingen hamn för töcken ser.
»Du ej den ende är» . . . Tröst för ett tigerhjerta!
Barbarisk tröst! . . . Hvad! att det finnes fler,
Som digna under lifvets smärta!
Det tröst? ... Min milde Gud! . . . det tröst i nöden ger?
Må tusen viggar på mig falla!
Jag i ett afgrundsdjup mig skulle lycklig kalla,
Om ingen dödlig fans olycklig mer än jag.
Men, hårda mensklighetens lag!
Af andras nöd allt hvad jag får erfara,
Min blod till is, hvar puls till marter gör . . ,
Jag kan ej säll i himlen vara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
