Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spastaras död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om der jag jordens klagan hör . . .
Och då, gudomliga Spastara!
Ett kärleks-offer du imellan lågor dör;
Jag skulle mina känslor spara?
Jag bli så hård, som . . . himlen är?
Ack! nej, vid denna sorgsna källa
Jag dig ett skyldigt offer bär.
Här jag min luta tar, här vill jag tårar fälla:
Jag kan ej mer, och rner din skugga ej begär.
Re’n våren förd på gyllne skyar,
Med ymnighetens horn i hand,
Sitt jubel och sin makt förnyar
Ikring Messinas rika strand.
Messina stolt bland städer lyste
Och sällhet i sitt sköte bar;
Dock bland de skatter, som hon hyste,
Den skönaste Spastara* var.
Nu till en bäck, den vestan smeker,
Af dig, o näktergal! hör hon sig buden bli;
Men kan Spastara gå förbi
Sin son, som uti vaggan leker?
Sin kärleks pant i famn hon tar,
(I mödrar, karmen hvad hon njuter!)
En hänryckt, öm och lycklig far
Dem båda i sitt sköte sluter.
En blick af sin gemål han dränkt i vällust får,
Och begges själar strax på deras läppar brinna;
Hon blott en känsla har, som just på gränsen står
* Grefvinnan Spastara, rättare: markisinnan Spadara. Hon
var ett franskt fruntimmer från Aix i Provence, dotter af herr
Le Feu, adelsman och parlamentsråd. Hennes ålder var 22 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
