- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
51

(1878) [MARC] Author: Bengt Lidner With: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spastaras död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

Mörker, och eldar, och stumhet, och dån!
Öfver och under och kring henne döden!
Mot himlens våld, mot dessa afgrunds-öden,
Der står hon! - ensam - stum - med dygden och

sin son.

Som de vilda norrsken måla
Snöbetäckta fält med blod:
Så på bleka kinder stråla
Flammor utaf eldens flod.

Ack! hvilken syn!

An står hon, ser djupet, ined hand lyft åt skyn;

Dess svedda hår kring hennes axlar hänga,

På hennes anletshy sitt flor nu döden drar;
Hon utom sig tillbaka far,
Försöker genom elden tränga,
Till en altan sin tillflykt tar.

Der visar hon sitt barn och höjer opp sin röst,
Besvär hvart enda modersbröst,
Hvar enda far, att det förlossa:
Hon våndas, ropar, klagar, ber:
»Ack, blott min son jag räddad ser,
»Må fritt mig tusen åskor krossa!»

Spastara! om jag varit der,
Jag hade . . . hvad? . . . Ack, Gud! i egen fara

Man döf vid andras klagan är.

Dock nej, olyckliga Spastara!
Jag vid ditt helga stoft, vid mina känslor svär:
Jag trotsat eld och död, i faror mig fördjupat!
Och fast en yngling än, månn’ jag ej lefvat nog,
Om, för att frälsa dig, jag under gruset stupat?

Mer ärorikt en hjelte aldrig dog.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:38:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lidner/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free