Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Året 1783
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det Bourbons hjelte[1] är, som höjer upp sin rost,
Med stillhet i sin blick, med äran i sitt bröst.
Omgifven utaf lik, hvars blod kring honom flyter,
Och hotad af den eld, som vild ur klippan bryter,
Han såleds tala hörs till dem, som än stå qvar,
Se’n, lutad mot sitt svärd, han länge tegat har:
»Nu är en blodig dag, och mången hjelte slagen!
»O tropp, af mod och hämd, blek, eldad och betagen,
»Kom, följ mig! gack på lik, och simma uti blod!
»Dig genom lågor bryt! slå ner, och fall med mod!
»Se här, hur dödens fält dig evig lager bära!
»En tapper död är mer än lifvet utan ära.
»Sin konung hedrar den, som dör med svärd i hand,
»Och en odödlig död är död för fosterland.
»Se der den stolta vall, som af koraller[2] glimmar.
»Kring hvilkens perlerymd en mäktig hvalfisk simmar:
»Se der din graf, beredd för millioner år!
»Den våg, han sprutar ut, till ärestod du får.
»Hon skyhög är och klar, ur ingen marmor skuren,
»Som himlahvalfvet vid, och evig som naturen.»
Han talar. Än en blixt! och hjelten ensam står.
Allt hvad han öfrigt har, är äran, mod och sår.
Men då från segerns tron sitt offer Elliot skådar,
Hvad hjerta Elliot bär en tåreflod bebådar.
När hjelten gråta kan, han ju förlåtas bör?
Högtidligt äran nu till honom Crillon för.
Villrådig i sitt val, hon segrarn skall belöna;
Men bryter lagern af, för att dem begge kröna.
När ej Gibraltar mer i tideböckren fins,
Man likväl Crillons mod och Elliots bragder mins.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
