Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Året 1783
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Hvart flyr hon? . . . Fasans ort! cypressbevuxna
dalar! ...
Bland nunnors grafvar hor, ack hör, hur Laura talar:
»Du dödens skumma hem, i evighetens natt,
»Som en orygglig gräns for ödets tordön satt!
»Vid lampors matta sken din tystnad här förkunnar,
»Att åt ett stormigt bröst du lugn och fristad unnar.
»Här i ditt kalla sköt jag öfverlemnar mig;
»Här skall din marmorbarm med ömkan öppna sig.
»På dina tistelfält mitt qval må frukter skörda!
»Då kärlek är ett brott, är lifvet ock en börda.
»Gud! är jag icke din, fast jag ej andas mer?
»På detta usla klot, hvad är mitt öga ser?
»Hat, fördom, bojor, mord. O du, som snart mig
domer!
»Sjelf du det hjerta gjort, som dina bud förglömmer.
»Bland alla väsen du den första känslan haft;
»Du känner hjertats drift, dess uppror och dess
kraft.
»Du vet, ett stoft jag är: en flägt kan det förstöra . . .
»Gin lifvet är en skänk, har jag ej rätt att göra
»Med lifvet hvad jag vill? Om blott ett lån det är,
»Välan! min skuld betals, då jag det återbär.
»Men Gud! . . . jag tycks en röst. . . ur denna grift...
jag fasar . . .
»’Håll, otacksamma, håll! mot väsens allt du rasar:
»’Lid! det är menskans lott. Med döden qvalet far,
»’Och grafven endast lugn for tålamodet har.
»’I dödens öknar skall din skugga vilse fara,
»’Och afgrundslöjen blott på dina suckar svara.’
»O min förlossare, du, som min jämmer ser,
»Du, som min mened hört! för dig jag faller ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
