Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttersta domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem här, lik en komet, på tusen stjernhvalf tågar?
0 hjelte! o seraf! . . . månn jag dig nalkas vågar?
Tör hända du det var, som åskbeväpnad for,
Och utur eden dref mitt slägtes usla mor ?
Men kanske du är den, som hämnaren skall sända,
Att en gång jordens klot i domens lågor tända?
1 evighetens ljus jag häpen dignar ner. . . .
Den högstes strålar kring mig ljunga!
Guddomlighetens sken! . . . Jag är ej dödlig mer,
Jag är ej dödlig mer - jag skall hans ära sjunga.
Högt i odödlighetens famn
Bland stjernorna min harpa klingar,
Och lyft på morgonrodnans vingar,
Jag prisar, helige! ditt namn.
Långt förr, långt förr, än tidens flod
Ur evighetens klippa sprungit;
Du ensam der i töcknar stod,
Och ingen kerubim dig sjungit.
Det tomma kaos suckande,
I djupet for din tron sig böjde.
Du andades, allsmäktige!
Och himlarna sig der upphöjde.
An ensam, utan sångens ljud,
Du lät en allmakts-eld utfara:
Strax omgaf dig serafers skara,
Och sjöng din ära, väsens Gud!
An såg du vidt kring djupets famn,
Och verldar fram ur mörkret bröto:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
