Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttersta domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Så skon i hafvets famn ej aftonrodnan låg,
Då skaparn blef förtjust, när på sitt verk han såg.
Ford af en serafim, hon genom skaran bryter.
De rörda känslors ström, som i hans sköte flyter,
Han med en himmelsk kyss från hennes kinder tar;
Och afund förr än nu ej känd af englar var.
Så öm, i sorger sänkt, till domarns tron hon hastar,
Och, knäböjd, på hans kors en blick med bäfvan kastar.
O kärlek! o natur! ... o verldars domare!
Se menskoslägtets mor inför dig gråtande.
Du ser, och englars mod i hennes hjerta väcker;
Och stum mot dina sår hon sina armar sträcker.
Ack! hon ej tala kan för tårars strida lopp,
Som under hennes fot i stjernor rinna opp.
Messias nu, hur ömt! mot hennes sköt sig böjer,
Och hon hans anda drar, och strax sin röst upphöjer.
»Nej, herre! mig det är, din åska krossa skall . . .
Jag skådar detta klot, ett rof för domens svall,
Jag skådar Adams barn, som detta klot betäcka,
Som nu, ve mig! ve mig! till qval du lär uppväcka;
Och jag . .. Gud! deras mor!. . . hvad! mor? - Nej!
en barbar,
Som, ack! till allas brott så mordiskt upphof var.
Hvad? hann jag edens park i tigrars öden byta,
Förr’n Abels blod jag såg vid mina fötter flyta?
Och detta blod . . . hvart fly? ... ur dödens slutna
famn,
Nu ropar hämd! ... nu! nu! ... och öfver hvem? -
mitt namn,
Och allas namn jag hör i vredens dunder skälla,
Och ser försonarns blod på brottets bana svalla;
Ej till försoning mer! . . . Ah! hämnas blott på mig.
Låt dem i intets sköt för evigt glömma sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
