Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttersta domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Beväpna detta bröst att allt det straff uthärda,
Som jordens usla barn för min skull äro värda.
En vink: och till din fot du tusen verldar ser.
Hvad båtar, att af nåd du mig din glädje ger,
När jag ett upphof är till mina likars smärta?
Nej! under englars skrud jag bär mitt modershjerta.
Nej! inga himlars fröjd på samvetsqvalet rår . . .
En flock af vålnader upp ur Tartaren går!
Nej! bland serafers sång skall deras skrän jag höra,
Och i Messie famn de Evas lugn förstöra.))
Här dignar menskors mor. - En stråle från hans sår,
I henne lif och hopp och öm förtröstan tänder,
Ett svar Messias vardt hon får:
»Jag tecknat er på mina händer,
»Och räknat edra hufvudhår.»
Som glädjen blänkte fram af enkans dystra blick,
Då hennes ende son ur dödens fjättrar gick:
Så himlars sällhet sig i Evas uppsyn visar.
Hon ber med hoppets röst, och re’n sig bönhörd prisar.
»Hur, domare! din nåd liksom din makt är stor!
Men, menskors frälsare! förlåt ock menskors mor.
Hon vågar vid ditt kors den dagen dig påminna,
Då du på jorden lät ditt blod för jorden rinna.
Och du, Gethsemane! du hjeltens segerort,
Framskalla ur ditt grus den ed, han fordom gjort:
»I skolen ej förgätne blifva,
»Fast nu till korsets död jag går:
»Jag allas edra namn med eget blod vill skrifva
»I djupet utaf mina sår.
»Och då en mäktig englaskara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
