Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerusalems förstöring. Oratorium - Andra afdelningen - Tredje inträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Tredje inträdet.
Simeon. Rachel.
Rachel.
Hvad Öden vänta oss! - Min framtids ömma hopp,
Skall med en hednisk hand sig åskans ljungeld ena,
Att tända bröllopsfacklan opp?
Simeon.
Den Gud, som hämmar viggens lopp,
Han stormen bjuda kan att våra stoft förena,
Han klippan bjuda kan att taga dem imot.
Rachel.
Hur menskan smickrar sig vid dödens grymma hot!
I grafvens vinterdjup ej hjertat mera känner;
Der glömmas nöjen, qval, och älskare och vänner,
För evigt släcks den eld, som tänd af kärlek är,
Som himmelskt ljuf i tvänne hjertan brinner.
Det är ej nog man honom när:
Den stund han ej föröks, han härjar och försvinner.
Hvad båtar att mitt stoft med ditt förenas då,
När mina läppar ej jag mot ditt bröst kan trycka.
När du ej andas rnig, när jag ej gör din lycka?
Att vinden fritt vårt stoft kring töcknen skingra må!
Naturens flicka, öm och skön!*
Du blef en trogen herdes lön,
Och lyckligt edra lågor brunno:
For dig han nöjd i träldom gick
Och fjorton tunga år försvunno
Som fjorton snabba ögonblick.
Rachel, Labans dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
