Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerusalems förstöring. Oratorium - Andra afdelningen - Åttonde inträdet - Nionde inträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
En romare.
Att straffa edert raseri;
Och vet, att nödens rop ej hjeltens sinne dårar:
Han skådar rof, men icke tårar.
Rachel.
Vi ... ack jag dör! ... vi skiljas ? ... vi!
Nionde inträdet.
De förre. Titus.
Titus.
Jag fasar! hvilken dyrköpt ära!
Min morgon, verldens hopp, i skötet åskor för;
Och vittne om mitt lif förstörda städer bära,
Ur hvilkas grus mitt namn jag hämden ropa hör.
Hvad denna åsyn mig förskräcker!
Der suckar bruden älskarns namn,
Och der, ur dödens hemska famn,
En mor en blodig arm mot brända barnet sträcker.
O Titus! genom dig en fjättrad verld förödd!
Så hjertats känslor, Gud! i ärans sköt försvinna.
Hvi blef jag ej i kojan född,
Då jag med blod skall kronor vinna?
Rachel.
På dessa brända lik, bland dessa fångars skri,
Prins! värnlös, utan hjelp, jag till din fot mig kastar,
Du här min älskling ser ... låt oss ej skilda bli.
Att bojan fritt min späda skuldra lastar!
Ack Prins! . ..
Så gruflig känsla ej i mördarns samvet1 fins,
Så faslig är ej dödens smärta,
Som skiljas ifrån den, man skänkt sitt hela hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
