Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerusalems förstöring. Oratorium - Andra afdelningen - Nionde inträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Titus.
I Gudar! - sköna, ömma flicka!
På den du hata bör, ej mer med tårar blicka.
Lef med din älskling säll, blott hjertats bojor bär!
Din bild i detta bröst. . . hur grymt du hämnad blifver!
Jag segrar - nu jag Titus är.
Gå, afundsvärda par, gå, Rom er fristad gifver.
Af dessa heta tårars svall,
Ack måtten I dock ömt om Titi hjerta dömma!
Men när de dödliga sin pligt mot himlen glömma,
Så tvingar han till brott den honom hämna skall.
Från segerns lagerkrön ta bana
Jag söker nödens tistelstig:
Att der ett slägtes sällhet dana,
Är mer än hundra vunna krig.
Hvad känslor! . . . Äran kallar mig:
))Är du en Gudars ättling buren,
»O Titus! deras afbild blif!»
Jag ser kring himlar och naturen,
Allt andas frihet, allt är lif:
En lika lott skall jorden röna.
Låt hjelten sig med segrar kröna,
Min ära dock på tiden rår,
Om, när på verldens tron jag träder,
Jag namn (o Rom ! o mina fäder!)
Af menskoslägtets vällust får.
(öar.)
Kör af fångna israeliter., qvinnor och barn.
Ack! darrande blickar tillbaka
Vi kasta, o Zion! i flykten på dig,
Mer älskad, än moder och maka! . . .
Vi skingras, som hjordar, på främmande stig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
