Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De galne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Selana, ängslans rof! hvart störtar dig din smärta?
Fins någon eld så stark, som kärlek i ett hjerta?
Snart lågan dig förtär . . . men blir ej stoftet qvar?
Om öfver tusen haf med det ock vinden far,
Om på en ödslig strand . . . hvart helst det viftadt
blifver . . .
En verklig kärlek ej i döden öfvergif ver.
Af flammor kringhvärfd nu, se der Selana står,
Då henne Karitas, fast fjerran, skåda får,
Och hur en mordisk eld naturens skönhet bränner:
Hans Ögon öppna bli, och han Selana känner.
Selana!s-Binden ej, den jägarn tröttat har,
Till källan mer förnöjd, än han i elden, far.
Så häftigt ingen örn ur molnens rymder bryter,
Då böljan blodbestänkt med slagna hvalar flyter.
Nej, fåfäng eldens makt, ej hindra murars fall -
Man hjelte vara bör, så snart man älska skall.
Bland lågor se han går, liksom att lagrar skära,
Hur stolt att få sitt rof på brända skuldror bära.
Men lifvets fröjd ... en rök! - njut, Karitas, ditt nu!
Snart, kanske döden snart . . .
Karitas.
Selana, är det du?
Till mig ... på jorden? du! -
Du, som i himlar måste varit.
Selana.
Sitt öde svalan ej i hafvets djup erfarit ...
Ar du den Kaiitas, som ömt jag älskat har,
Och än en gång får se?
Karitas.
Om ögat dig bedrar,
På hjertat handen lägg: dess känslor svar dig gifva . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
