Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Första akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik (sträcker spiran mot honom).
Så svärj!
Johan (lägger handen på spiran).
Ja svär.
(vänder sig mot Gustafs
bildstod.)
Du min och Sverges far!
Och du, mitt trogna folk! jag er till vittnen tar.
(Omfamnar Johan och reser honom upp.)
Europa, darra nu! min makt är utan like:
-Jag älskas af min bror, jag älskas af mitt rike.
Men du, som uppfyllt har min önskan denna dag,
Till svenska lägret gäck! blif der så stor som jag!
Jag under ditt befäl min halfva krigshär gifvit.
PrillS, är du nöjd? (Tar upp ett papper och ger honom.)
Johan.
Min kung, jag öfvervunnen blifvit.
I ädelmod och dygd jag dig min hjelte ser.
Din seger fordrar rof: se här! (visar på hjertat.)
Erik.
Jag vill ej mer.
Ett rof så dyrt och öint ej Alexander funnit;
Han vann en sköflad verld, men jag ett hjerta vunnit.
Uti mitt tält, min bror, vill jag dig åter se,
Så snart din hyllningsed du fått min kronprins ge.
Jag går att min gemål min lycka uppenbara.
Kur ljuft att älska ömt, och åter älskad vara!
Stor i sig sjelf och säll, en Gud den vällust såg,
Och ville älskad bli: strax jorden danad låg,
(Till Göran Person:) Följ mig , . ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
