Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Första akten - Tredje scenen - Fjerde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<sub></sub>[1]257
(Till Ständerna:) Jag i min famn till er min son skall
bära.
(7 det han går förbi bildstoden:)
Ack! måtte han en dag bli värd en jemlik ära.
(Erik går, och följes af Göran Person och drabanter.)
Ridån faller ner.
Fjerde scenen.
Erik. Göran Person. Drabanter.
(ger tecken åt drabanterne,
som gå).
Så skingras nu de moln, som länge hotat mig.
Gud! for din nåd i dag hur kan jag prisa dig ?
Men, Person, som en vän din tanka uppenbara;
Tror du jag älskad är och kan jag säker vara?
Månn Johan bryta djerfs den ed han svurit har?
Månn folket vågar sig ta Sturen i försvar?
Göran Person.
Min kung, från hedenhös har verlden ju erfarit,
Att hvar man sett en svensk, så har han trogen
varit.
Sjelf Sturen döms för snabbt. Den nåd du Johan gett,
Har jag med ’undran blott och vördsam tystnad sett,
Du är min kung.
Erik.
Jag hör, du ej din tanka säger.
En kung har ingenting, om ej en vän han äger.
Mitt hjerta en förtjent, och jag är din igen.
Tro, fast jag är monark, så kan jag vara vän.
Säg fritt och utan konst; månn Johan trolöst tänker?
Lidner. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
