Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Första akten - Fjerde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Göran Person.
En krona, dyre kung, förblindar mer, än blänker.
För henne brytes ed. Man låter strömma blod,
Och blifva då tyrann, är visa hjeltemod;
Ty när med mord och list man fått sin tron befästa,
Förgylles allt med namn af fosterlandets bästa.
Erik.
Nej, det omöjligt är. Han misstänks utan fog.
Göran Person.
Att Johan frihet fick, var redan vågadt nog;
Men under hans befäl en mäktig krigshär gifva,
Just på den dag du vill din son skall hyllad blifva,
Din son, hvars mor ännu är ansedd med förakt:
Det är att åt hans hämd ge både tid och makt.
Soldaten trogen är att kronans helgd försvara,
När för en utländsk kung han fruktar våld och fara;
Men af en inländsk prins kan hopen dåras lätt,
Och den som makten har, får äfven alltid rätt.
Ett alltid missnöj dt folk om bättre tider drömmer,
Det fiker efter nytt, för verk det löften dömmer;
Och den som länge glömd har lefvat utan hopp,
Gör i ett uppror allt att kunna svingas opp.
De store gömma sig att lyckans hvälfning skåda,
Ej svenskar nog att stå, när Sverge är i våda;
Men krypa åter fram, då faran är förbi,
Och den, som segrat har, de äfven trogne bli.
Fins ock en Engelbrekt, som sig i stormen gifver,
Så är han viss om hat, då äran hatad blifver.
Han rustar sig nog ut; men ensam och förföljd,
Ser, suckar och går bort, i sina dygder höljd.
Om, lik en åldrig ek, hvars topp mot solen höjes,
Han trotsar vindars våld, och brytes förr än böjes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
