Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Första akten - Fjerde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
Det är min pligt som svensk; men vän jag äfven är:
Ack, vänskap! att för dig srbt blod till offer gifva,
Är mer, än för sin kung.
(.omfamnar honom).
Hur kan jag tacksam blifva?
Göran Person.
Monark, den är ej värd att kunna göra godt,
Som ångrar hvad han gjort, om otack blir dess lott.
Jag går att forska ut hvad nu bland folket händer.
Om Johan, som jag tror, sin upprorsfackla tänder,
Släck henne och hans lif. Du ej att välja har.
Erik.
Jag är af Wasa blod; hur kan jag bli barbar?
Göran Person.
Så upphör då i dag att svenska spiran bära.
Är det att bli barbar, att rädda kronans ära,
Att straffa öfvervåld?
Erik.
Han är rnin bror.
Göran Person.
Hvad då?
Erik.
Om Sturen skulle ock sin frihet återfå?
Göran Person.
Det vore, dyre kung, att faran dubbelt öka:
Ett statsfel ofta är att strax förbättra söka
De fel man nyss begått.
Erik.
Hin Gud, hur fruktar jag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
