Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Första akten - Fjerde scenen - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Göran Person.
Var hjelte!vmed ett ord: var endast kung i dag.
Den ej förlora djerfs, kan aldrig segrar vinna.
Farväl! jag vågar allt. Om än ditt blod skall rinna,
Din krona dock med dig i grafven tappert bär.
Allting förgås, monark! odödlig äran är. (Han går.)
Femte scenen,
Erik.
Här står du nu, monark, i majestät och ära;
Men ack, hvad båtar dig den spira du får bära,
Din purpurs stolta prakt, den glans dig kronan ger?
När hjertat saknar lugn, så smickrar tron ej mer.
Är detta väl den lön, man åt min ömhet gifver?
Af dem jag gynnat mest, jag grymmast hatad blifver.
Natur! du kungar ej till tigrar danat har;
Men folket skapar sjelf sin kung till en barbar.
Hvad gör jag då i dag? Skall jag med grymhet
vinna
Det mildhet ej förmår? Skall blod for kr,onan rinna?
Välan! . . . men hvilket blod! , . . Men, äran det be-
Men, detta hjerta ej ur klyftan hugget är! ...
Gud! är det kungars fall, att straff och plågor spara?
Och skall jag bli barbar, om jag vill konung vara?
Dock, om af dessa två ej ett undvikas kan,
Så störta förr min tron, än gör mig till tyrann! ...
Men, är jag icke far?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
