Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Andra akten - Sjunde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Ack! mer än ömma mor, har jag hans tillstånd fått?
Det dygden gilla vill kan aldrig vara brott.
(Han öppnar brefvet och läser.)
Märta Lejonhufvud.
Min son?
Sophia.
Men se hur vildt han sina ögon hvälfver!
Märta Lejonhufvud.
Min son, hvad läser du?
Sophia.
Men ack! han darrar, skälfver.
Märta Lejonhufvud.
O Gud! månn Sturen mig så grymt bedragit har?
Sture.
Ännu är jag dig värd, ännu din son, min far!
Nej, häpnen, flyn från mig, min dygd ej brott jlig
blifver.
Jag trotsar dig, natur! det Sturen är som skrifver.
(Nan läser.)
»Min son! om du är värd att jag dig kallar så,
Förskräcks att mot din kung förrädiskt vapen bära.
Glöm ej att du är Svensk. Mins dina fäders ära,
Och låt förutan blygd din far i grafven gå.
Från Yngve Sturars slägt sitt höga ursprung leder,
De svenska rodret fört med mandom, glans och heder:
Vill du en skamfläck bli i en så lyster ätt?
Hvi dröjer du, min son, din kung är ju i fara?
Sträck ut en tapper arm, och kronans helgd försvara.
Att dö för sin monark, är svenska folkets rätt.
Min sol du bergås ser, jag snart i grafven träder,
Snart i en mossig sten min ärestod består;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
