Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Tredje akten - Fjerde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Dock tror du jag ej ser, fast än ej rik på år,
Hvari din mensklighet och allt dit nit består?
Johan.
Hvari?
Sture.
Det vill jag dig som vän och frände säga.
Den kärlek känner du, som Sturar allmänt ega,
Och hoppas genom dem ett uppror anstäldt få,
För att på svenska tron midt under bullret gå.
Om kronan derför du från Eriks hjessa rifver,
Om Sverge dränks i blod och han ditt offer blifver,
Du allt för Sturars skull af rörda känslor gör:
O ömma mensklighet, som stora själar rör! . . .
Förlåt min ungdom, prins, hon litet än erfarit,
Och lätt hon irra kan.
Johan»
Tills nu din vän jag varit;
Men djerfve, frukta mig. Min ära kränker du?
Sture.
En känsla fruktan är, som jag ej känt tills nu.
Jag känner äran blott.
Johan.
På dig jag hämd skall taga,
Hvars själ är nedrig nog min syster att bedraga.
Deri består ditt mod: min vrede ej förök.
Sture.
Hvad? mod? här är mitt svärd, och der mitt bröst:
försök!
Och att än mer på prof det svenska hjertat ställa,
För sjelf Sophia hit. Låt henne tårar fälla;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
