Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Tredje akten - Fjerde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
Låt . . . men hvad säger jag? om blott på mig hon
ser ...
Om . .. nej, för hennes blick är jag ej Sture mer.
Johan.
Mig ädelmod och börd förbjuda att dig svara:
Men inför mig du nu din vilja skall förklara.
Det står uti ditt val din far att lycklig se,
Då jag Sophias hand åt dig i dag vill ge;
Jag annars tvungen är din far att öfvergifva.
På det Sophia ej må mer bedragen blifva,
Skall hon, och det nu strax, långt bort från hof och dig,
För Eriks tyranni en fristad söka sig.
Men hoppas aldrig mer få skåda henne åter.
Sture (häftigt).
Jag ej Sophia se?
Johan.
Att då hon ängsligt gråter,
Af hennes tårar dock mitt mod ej lagrar skär.
Sture.
Sophia älskar jag . . . och hennes bror du är;
Jag såleds smickrar mig man ej lär henne tvinga:
Men, prins, i hvilket nät vill du en yngling bringa?
Är det af Wasas son?
Johan.
Förmätna öfverdåd!
Du trotsar än min hämd och gäckas med min nåd.
Sture.
Din hämd mig heder gör, Din nåd mig blott
förnedrar.
Jag dygden hos en prins, och ej hans purpur hedrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
