Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Tredje akten - Elfte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
Elfte scenen.
Erik. Göran Person. Stenbock (med deputerade
från Ständerna).
Erik.
I uppror allt är bragt.
Hur går det? säg, min vän.
Stenbock.
På denna olycksdagen,
Ej mindre jag, än du, af häpnad är betagen;
Men Rikets Ständer strax har mangrant samlat sig,
Och anbefallt oss gå, min store kung, till dig.
Yar viss att deras bröst af lika trohet brinna:
For ditt och Sverges väl de dock sig tvungne finna
Att icke nu med våld mot egna landsmän gå;
Med tiden kan man hämd på bättre vilkor få.
Erik.
Den omsorg har jag sjelf... men hvad beslut de tagit?
Stenbock.
Min kung, ett värf af vigt af dem är mig uppdragit,
Hvari den ömsta del mitt rörda hjerta tar.
Du vet hur som en bror jag Person älskat har.
Göran Person (till Erik).
Då vet du mer än jag.
Stenbock»
Men folket i sin ifver
Åt honom endast skuld till Sturars bojor gifver,
Att du ej slutar frid, och att ... jag vet ej allt.
De fordra honom ut.
Erik (häftigt).
Säg du, jag dem befallt
Att genast skiljas åt. Säg dem, jag ej lär tinga
Med en upprorisk hop»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
