Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Tredje akten - Elfte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Stenbock.
Men denna hop kan tvinga.
Erik.
Hvad, tvinga? jag är kung! och hvilket djerft
förslag !
Hvad tänka de om mig? hur nedrigt! skulle jag,
Till offer for mig sjelf, en vän åt bödlar gifva?
Är det mitt majestät? .. . dem underdånig blifva!
Säg dem, jag hade tänkt att nåd åt Sturar ge;
Men nu i deras blod min makt de skola se.
Göran Person.
Den vän med kungar är, bör stads på bojor tänka.
Jag länge mig beredt mitt lif till offer skänka;
Jag har ock mod dertill. (Till Stenbock.) Din afund
gynnat dig.
Jag åt dess seger ler. Ditt hjerta ömkar mig.
Men du, min dyre kung, hvars knän jag nu omfattar,
Jag ej Zopyri Jott så säll som Persons skattar,
Om endast med min död du lycklig blifva kan.
Förby t dock ej natur och gör dig till tyrann.
Hör, prins, det sista råd ifrån ett bröst du känner:
Förskona Sturars lif, och frukta falska vänner.
Men ack! allt är för sent, då Johan . . .
Erik.
Tror du väl,
Att finna hos din kung en mindre adel själ?
Så länge denna arm ännu kan svärdet föra,
Skall ingen * . .
(Rop och buller utanför teatern?)
Person ut!
Erik.
Jag vill till intet göra . * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
