Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Fjerde akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
Fjerde akten.
Första scenen.
Teatern föreställer tvänne fängelser. På muren till det inre
synes en tillsluten lucka. Vid skenet af en dunkel lampa,
stiger Sturen upp, med en bok i ena handen ocli en dolk i
den andra.
Sture.
Du evigheters rymd, der idel andar sväfva!
Djerfs jag, i bojor smidd, åt dig mitt öga hafva?
Jag känner att min själ odödlig är och fri,
Och vet att hon en gång med dig förent skall bli.
En gång ... tör hända jag, i dessa kedjor slagen,
Blir silfvergrå? hvar dag till nya marter dragen:
En hisklig längd af tid i denna underjord!
En gång! . . . jag nära skall mitt hopp med detta ord.
Men hvarför icke nu? om jag på stranden skådar
Ett land på skatter rikt, som mig all sällhet bådar,
Månn hellre der jag blir ett mål för vindars hot,
Än kastar bort min drägt och tar, dess skatter mot ?
Jag föddes för att dö, och blind bland öden vimlar,
I en knappt synbar punkt af verldar och af himlar,
Mitt väsen känner jag blott af min uselhet,
I hoppets ledband går, och endast gråta vet:
Jag lasten ljunga ser på lyckans gyllne vingar,
Då dygden utan skygd sin tid med tårar bringar:
Hvi vräks mitt lefnads-skepp bland dessa böljor mer,
Då till en öppen hamn mitt hjerta kosan ger?
(Ger tecken med dolken.}
Det kallar jag en gång! du skall till lugn mig föra.
(Går omkring teatern?)
Om lifvet är en skänk, har jag ej rätt att göra
Lidner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
