Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Fjerde akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
Med lifvet hvad jag vill? Om blott ett lån det är,
Välan! min skuld betals, då jag det återbär.
Kom, tysta midnattstid, som nu kring jorden hvälfver,
Blif vittne att mitt bröst vid dödens port ej skälfver!
Och alla väsens Allt! du orsak till mitt jag!
Att tråna efter dig, är det att vara svag?
Jag kan ju verlden ej i dessa bojor tjena,
Ej någon hjelpsam arm åt en olycklig läna:
Det är att vara död! Jag vet, jag lefvat har;
Men om jag vänder om, och ropar: milde far!
Jag är ditt verk; hos dig låt mig din kärlek njuta:
Ack! skulle du mig väl ur dina armar skjuta?
(Efter någon tystnad.}
Så stranda de förslag sig menskans högmod gör!
Hvar är den segersång jag till min ära hör?
De städer, som jag vann? de lagrar, som mig sirat?
Och ack! . . . den bröllopsdag jag med Sophia firat?
Men hvad! jag dödars hot så träget önskat har,
Och nu till döden sjelf en neslig tillflykt tar!
Men hvad! det stolta mod, som andats krig och ära,
Har nu ej hjerta nog att några kedjor bära?
Jag vägrat fly med dig, du samling af allt skönt!
Och nu ... förtrogna natt! om du min svaghet rönt,
Må henne du med dig i mörkrets tystnad svepa,
Och detta fasans hvalf min klagan ej upprepa!
Nej, sjelfmord feghet är. (Sticker dolken in.)
Låt Johan kronan få,
Och ängslig för mitt namn mig mer i fjättrar slå;
Från alla känslors svall skall sig mitt bröst befria,
Och gömma blott en suck för Sverge och Sophia.
Sophia (i det inre fängelset utan
att synas).
Mitt namn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
