Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Fjerde akten - Första scenen - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
Sture.
Ack! det är hon.
Sophia.
Mitt bröst! är det ej han?
Sture {rycker f är g af vespa luckan).
Nej, ej en gång ett ber^ för mig dig dölja kan.
Sophia.
Min Sture!
Sture {rycker beständigtpå luckan).
Fall!
Sophia.
Försök, dig kärlek styrka gifver.
Sture.
Ej Jernet menska är: bevekt det säkert blifver.
Sophia.
Det måste.
{Luckan faller i Sturens fängelse.)
Andra scenen.
Sture. Sophia {innanför ett stort
jern-galler. Hon faller
tillbaka, och kan ej tala
för tårar, då hon ser
Sturen fjättrad).
Sture.
Milde Gud! Sophia! är det du?
Ack! Erik, jag dig ömt förlåtit har tills nu;
Men oss med denna mur så obarmhertigt skilja,
Det öfvergår all hämd! - Det var ju nyss din vilja,
Att endast få en vrå, för att omfamna mig?
Och nu . . . {Han gråter.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
