Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Fjerde akten - Femte scenen - Sjette scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
Märta Lejonhufvud.
Det är min son!
Officern.
> Ditt öde ömt mig sårar.
Märta Lejonhufvud.
Han ligger der: träd fram och oifra dygden tårar;
Men jag skall offra blod!
Erik (till en af sin vakt).
Tag denna dolk.
Märta Lejonhufvud.
Barbar!
Släck först din törst; se här!
Erik.
Gack in till Sturens far,
Gack, fråga honom kallt om detta blod han känner?
Men, förr an samma dolk du i hans hjerta ränner,
Stöt ner hans andra son, och mörda fadern då ...
(Går och vänder strax om.)
Men långsamt, att min hämd fullkomligt släckas må.
(Slår sig för bröstet.), (Drar värjan.)
Blif diamant! min arm, låt blod i sjöar strömma.
(Märta Lejonhufvud faller sanslös ned.)
Sjette scenen.
Sturens lik. Märta Lejonhufvud. Vakt i fonden.
Märta Lejonhufvud.
Gud! Gud! du kände först den vällust till att Ömma.
Om ej ett väsen fins, som större är än du,
Som skygd åt lasten ger, *så kom och hjelp mig nu!
(Far opp och vill gå, då vakten hindrar henne.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
