Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfver general Sprengtportens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
Viggarna störtade ner, och de germaniska fälten
Röto, än höljda med blod: - för Gud endast
segraren föll.
Han föll, vår far, de faderlösa ropa,
Han i en elak verld ej längre lefva fick,
Och hjeltarne uti Europa
Hans urna ge en sorglig blick.
O minne utaf tappra fäder!
O kärlek till min fosterbygd!
Upplifven mig med deras dygd:
Det är till Sprengtports graf jag träder.
Och följ mig du, som såg de nesans mulna dar,
Då äran stum, bestört för svenska vapnen skydde,
När på de fält, som Carl med segrar utmärkt har,
Man såg hur hjeltars barn (hvad blygsel mig betar!)
På sina fäders grafvar flydde.
Se Sprengtport då med götiskt bröst
Vid Ehrensvärds, vid segerns röst,
Mot örnens spända vingar rasa:
Kring hären sprides ärans mod,
Bland fienden förvirring, fasa,
Och döden pustar under blod.
Så hafvet väckt af stormar blifver,
När åskan öfver rymden far;
Det brusar och mot molnen drifver
Det svall, som folk och skepp i afgrundsdjupet drar.
Du öfvervunna folk, I vittnen till hans ära,
Jag frågar vid hans graf, om han ej hjelte var?
Hans mod är dödt, sitt svärd han efterlemnat har;
Den ädling stige fram, som vågar det att bära . , .
Du vågar, djerfve! stanna, - vet,
Här fordras anor ej, ... här fordras tapperhet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
