Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfver general Sprengtportens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
Vid hjeltens graf, o kung! ej smickrets offer röker;
Ack! se ditt folk, ditt fosterland,
Med tideboken i sin hand,
En tår på Gustafs kind nu söker.
Då du med Wasas hjerta gick
Att frälsa dina fäders rike,
Bland dem dig smickrat nyss, - i farans ögonblick
Fann du, o konung! Sprengtports like?
Hans ande öfver dig, rörd, tacksam sväfvar än:
Jag frågar vid hans graf: »var han sin konungs vän?»
Hvarje gång kanoners knallar
Ryta öfver hafvets famn,
Sveaborg, till dina vallar
Aterskallar Sprengtports namn.
På denna ärans rymd din kung, du hjelte, följer,
Men - hvilka irrbloss! - ack, du spåren öfverger!
Det mörknar, - klaga ej, då man din glans ej ser:
Om plötsligt månen sig i jordens skugga döljer,
Blir det då solens fel, om han ej lyser mer?
Dock snart ur skuggan fram han i sin klarhet skrider:
Om hjelten irra skall, på ärans väg det sker.
Du, som bedröfvad såg så glömskansvärda tider,
Jag frågar än en gång: »var han en ärlig man?»
O Gud, att hjertats sår ej nånsin helas kan!
Då pilen djupt i hjertat ljungar,
Det stolta lejon stupa skall,
Och jorden, som vid dånet gungar,
Förkunnar bergen om dess fall.
Du, Sprengtport, hotats nog af svarta afgrundslågor,
Men utan knot och öfverdåd,
Då Gud dig låter känna plågor
Och Gustaf slösar all sin nåd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
