Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfver general Sprengtportens död - Vid fru de F**s graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
Med lika ostörd själ mot dödens portar ilar,
Och lugna suckar för till evighetens tron;
Så tålamodet tyst uppå en grafvård hvilar
Imellan hopp och religion.
Hvem ingöt denna frid uti ett plågadt hjerta,
En frid, som lyste fram utur hans ögonpar,
Som aftonstjernan står imellan molnen klar?
Den vällust, endast den, att lindra nödens smärta,
Då den på högsta höjden var.
Men hör vid hjeltens bädd behofvet suckar pressa;
Jag faderlösa barn med svultna mödrar ser,
Och matt han höjer opp sin lagerkrönte hjessa
Och med sin segerhand dem lifvet återger.
Ack! när en ångerns tår kan hämdens åska släcka,
Förmår ej denna syn att dig till ömhet väcka,
Så s lag tar du från tigrar ner.
Vid fru de F * * s graf.
ijgjattens sorgsna majestät,
^^ Långsamt mellan molnen sträfva!
Kalla uti dina fjät
Stjernorna, som kring dig sväfva!
Herska, lugn, kring jord och haf!
Hjertat vill sitt qval utgjuta.
Ack! det är vid Claras graf,
Darrande jag tar min luta.
Och hon ej mer!––––Hvar äro nu behagen,
Som tvungo lastens slaf att tjust i dygden bli?
Hon död!... hvars blick var skön som strålen ifrån dagen,
Hvars röst var ljuf som lutors symfoni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
