- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
418

(1878) [MARC] Author: Bengt Lidner With: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från tvänne olyckliga älskare - Romeo till Juliette

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

418

För himmel och för jord jag påstå vill min rätt,
Mot den dig bortfört har, min rena sak utföra.
Med vigtskåln i sin hand skall han inin klagan höra.
Hvad då, om i sin höjd han verldar fjättra kan?
Ditt hjerta eger jag, och såleds mer än han.
Hvad då, om han sitt lif för dig i döden gifvit?
I fall du mitt behöft, månn jag villrådig blifvit?
Han skänkte endast ett; för att dig lycklig se,
Att spara dig en suck, jag ville tusen ge.
Först gör mig till en gud, först gif mig hans förmåga,
Döm sedan, hvem för dig har mesta mod, att våga!
Men önskan utan hopp! hvad yrsel mig betar?
Imot mitt upphof sjelf förmätet svärd jag drar;
Mot alla väsends allt till strids mitt intet rycker
Ack! då du detta bref mot dina läppar
trycker,-Mig re’n en evig natt med dödens moln omger,
Och den du älskar ömt kan dig ej älska mer.
Bered dig derför nu, o mina känslors källa,
Då du mitt öde hör, bered dig tårar fälla!
Ännu du icke vet, hvad din Romeo händt,
Hvad sjöar han har plöjt, och hvad för dig han känt.

Du mins den morgonstund i enslighetens sköte
Med mig du hade stält, o Gud, vårt sista möte:
Jag trodde solen rann imot sin vana opp -
Och det var Juliette, som mig i famnen lopp.
Bestört, med maktlös arm, du från ditt bröst mig vände,
Då mina läppars eld du i ditt hjerta kände;
Att tillgift få jag strax mitt fel på nytt begick:
Jag hundra gånger bad, och hundra gånger fick.
Med lutans sorgsna slag du skingrar hvad dig plågar.
Hon rörd ditt afsked slår: på tungan själen lågar.
Så ljuflig är din sång, som källans sakta svall,
När hon ur klippan far utför en blomstervall;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:17:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lidner/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free