- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
419

(1878) [MARC] Author: Bengt Lidner With: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från tvänne olyckliga älskare - Romeo till Juliette

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

419

De vallmospustar lik, som sömn med daggen blanda,
När gräset vaggadt blir af vestanvädrets anda.
Men i sin purpurvagn re’n dagens drottning far,
Dess fackla dunkel blir vid dina ögonpar.
På dina blyga bröst dess kyska stråle skälfver.
Så präktigt jorden ej, som dessa glober, hvälfver.
Vid denna gudasyn, vid denna englasång,
Hvad tanke, mensklighet! det är den sista gång?
Den tanken och din blick min själ med marter fräta.
Jag fattar hemskt din hand, som vilda tårar väta.
»För sista gången . . . ack! jag kan ej tala mer:
»För sista gången . . . ack! du dignar sanslös ner.»
Af dessa känslors svall, hvad grymt. . . hvad ljufligt

minne!

För hvar och en af dem, hvi har jag ej ett sinne?
Min själ af kärlek yr på dina läppar flög;
Hon mötte din, och lif i stela ådror smög.

Men hvarför denna bild för dig å nyo lifva?

Hvi skrifver jag ett bref, att nunnans lugn fördrifva?

Förlåt mig, Juliette, mitt hjerta nödigt har,

Att drömma utan hopp om de förflutna dar:

Sjelf om det ögonblick, som moln kring själen bredde,

När vacklande och stum jag till den lind dig ledde,

Der med mitt hjerta först ditt hjerta sig förent,

Och utan mättnad njöt ett väl, som ljuset, rent.

Hvad anda drog ditt bröst, då du mig ropa hörde:

»Här du mig trohet svor!» då, när jag snabb dig förde

Till samma grottas port, dit vi så ofta gått

Och nöjen utan tal vår kärleks framtid spått.

Är det på dessa rum du vill ditt afsked taga?

Så frågar jag, och strax de tomma grottor klaga.

Romeo! snyftar du ... jag ryter: Juliette!

Vår barndom, ömma hopp, vårt forna umgängssätt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:38:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lidner/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free