- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
421

(1878) [MARC] Author: Bengt Lidner With: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från tvänne olyckliga älskare - Romeo till Juliette

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

421

Ar du förnöjd, min far? du, utur stånd att Ömma,
Åt den du lifvet gett, till dödens qval kan döma!
Min far? Förlåt natur! jag dig ohelgat har.
Så ljuft, så heligt namn ej anstår en barbar,
En tiger, som, o Gud! med hat förfölja vågar
Den dig att lida tvang, för hvilken nu du lågar.
Men må mitt eländs djup hans ålders sträckbänk bli,
Från hvilken nunnans bön ej nånsin löser fri!
Han var det, som, då jag till klostrets portar hastar,
Mig på ett vingadt skepp åt böljans vildhet kastar,
Der med din bild i hand, förr min, nu himlens brud!
Jag fyller haf och sky med bittra klagoljud.
Re’n på en smidig våg de spända segel gunga,
Och under vädrens larm igenom hafvet ljunga;
På dagens hvalf ett moln vid horisonten strös,
Oks, bullrar, nalkas, sprids och släpps af sunnan lös.
I böljan molnet sänks, mot molnet böljan ryter.
Nu fladdrar nattens fiill, och rundt kring fästet flyter.
En blixt på afstånd far med majestätisk knall,
I märsen äntrar folk, och segel refvas skall.
Ur dolda kulors skref de döfva stormar svalla,
En störtsjö väpnar sig, och dundrets viggar falla.
I masten surrar en - hon brinner, kapas ner;
An en . . . man skepp och sky i lågor simma ser.
Du frågar Juliette . . . månn jag ej ser din smärta?
Du frågar om de qval, som härjade mitt hjerta?
Nej! skildt från allt sitt väl, det kallt, oförligt var.
För dig, min Juliette, fans blott en känsla qvar.
Jag med din bild i hand ej skräck för döden röjer;
Men nu en fraggig sjö sig hög som Athos höjer.
Han hotar, hväser, slår med dän och brak och gny,
Från skeppet rodret för: det splittras i en sky.
Hvad skrän! hvad jämmerrop: min mor! mitt barn!

min maka!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:38:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lidner/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free